Har ingen aning. Men använde de inte sten till yxor. Sedan när hästarna kom red de ju med oskodda hästar.

#0 Nä det fanns nog inte någon kunskap om hur man extruderar järn ur malm hos indianfolken. Det finns inte någon sådan kunskap hos de fåtal naturfolk som finns nu heller.

Mongoler och tatarer var precis som flera andra asiatiska folkslag, exempelvis japaner och kineser, tidiga att utveckla metallurgiska kunskaper, lika tidiga som europeer, om inte tidigare ändå.

De nordamerikanska indianerna levde på stenåldersnivå och först under tidigt 1600-tal fick de tag på knivar och yxor av järn genom byteshandeln med pälsuppköpare från England.

Första gången detta skedde anses vara när engelsmännen idkade byteshandel med Algonquianfolket i Jämestown år 1607. Då byttes enkla svartsmidda tomahawker mot pälsskinn av bland annat bäver.

Europeerna tyckte att de var smarta som kunde byta en billig yxa mot kanske 10 skinn eller mer, eftersom bara ett enda skinn var värt 10 eller 20 yxor.

Ja, det är nog som du säger Peter!

Konstigt, dom tog ju till sig hästen på mindre tid än 100 år, men inte konsten att smida järn?

I Sydamerika var det ju annorlunda

#3 Hästen tog de till sig via andra människor. Hästar fanns inte på den amerikanska kontinenten innan européerna förde dit dem.

Det är ju samma sak!

Dom måste ha sett smeder som dom såg ryttare?

Eller missuppfattar jag dig?

#5 Nja jag vet inte, men min tanke är att indianerna tillägnade sig hästen i fält, endera genom att de stals från ägarna, levande eller döda, eller att de fångades efter att ha rymt/skrämts från sina ägare, alternativt att avkommor till tämjda hästar fångades in.

Det vill säga att det knappast skedde i ett öppet besök hos europeerna. Därmed menar jag att en smidesverkstad knappast kunde vara särskilt tillgänglig för besök av indianer. jag vet inte hur det ligger till, men jag tror inte att indianer kom i kontakt med smidesverksamhet hos europeerna.

Om du tänker så var ju jusst smidesvaror bland de som indianerna helst vill ha, tomahavker, kokkärl, vapen. Det är ju därför jag tjatar om detta, I sydamerika utvecklade dom ju smide.

Det är något här jag inte förstår när jag ser på andra nomadkulturer.

#7 Kanske handlade det bara om att de inte behövda anstränga sig i och med att de kunde byta till sig mot sånt som inte hade i närheten samma värde för dem själva, eller till och med stjäla smidesvaror.

Vet inte vilken form av smide du egentligen syftar på men den första silversmeden i Navaho var Atsini Sani som gick lärling hos en Mexikansk silversmed Cassilio under c-:a tiden 1858-1870-talet.Mexikanarna kallade honom för Herrero vilket betyder the smith.

Atsini lärde även upp sina fyra söner(Big Black,Red Smith,Little Smith och Burnt Whiskers som sen förde det vidare och idag finns många silversmeder i olika reservat men just Navahos blev kända för sitt silversmide genom just Atsini Sani.

Reser ofta runt i Navaho och man ser dessa smeder lite varstans något som förts vidare i många generationer.En nära vän till mig är silversmed med flera generationer bakom sig och bor i Hotevilla på Hopis mark och även han har fört detta vidare till sina söner så visst finns det smeder men nu vet jag inte om du var ute efter just silversmederna 😉

Åren 1858-1870 är det ingen som helt med säkerhet vet,det låter lite olika beroende på vem man träffar på och pratar med och vi får inte glömma Navaho Long Walk som tvingade Navahos att under några år förflyttas från reservatet till Bosque Redondo (Fort Summer) i New Mexico vilken pågick åren 1864-1868 då överlevande åtevände till reservatet.Så tidsmässigt vet man därför inte helt med säkerhet men att Atsini var Navahos första silversmed.

#9 Det där är intressant och jag kände inte till det du skriver, men jag tror att diskussionen, åtminstone i första hand, handlar om vapensmide, järn och möjligen legerat järn (stål).

🙂

Ajdå jag såg ordet smide och kopplade direkt till Navaho silversmiths men fick på känn TS ville veta mer om just det du nämner Peter 😃

Men men hoppas det kan vara av intresse i alla fall för det finns en djup och intressant historia bakom allt hantverk som ursprungsfolk gjort i alla tider,allt från vapen till smycken,vävning och mycket mycket mer 😎

#11 Javisst, det är absolut jätteintressant, särskilt som det mesta av indiankultur för oss har kommit att handla om tiden efter européernas kolonisation av den amerikanska kontinenten, trots att Amerikas indianfolk redan hade en omkring 17000 till 11000 år gammal historia före européernas ankomst.

#9 Jo, det är jätte intressant! För det fördjupar ju min fråga!

Ta tiden t.ex. 1850 -tal fortfarande är ju "indian nationerna/stamarna stora och starka.

Man tar till sig ett"hantverk" som är nytt och okänt!

Kan man tänka sig hantera silver så varför inte järn?

Efterfrågan på järnprodukter måste ju vara större än på smycken?

Att jag "tjatar" om detta är för att jag inte förstår "varför" !

Finns det något i Indian/kulturen/tron som gör järn/bruks smide omöjligt medan silversmide (konsthantverk) möjligt?

Intressant!

Har för mig att pilspetsar och andra vapen var vanliga bytesföremål för indianerna mot hudar och andra saker indianerna behövde.

Jag kom just att tänka på en sak som jag läste för många år sedan, att när järnvägen började byggas stals rälsen i oerhörd omfattning inte bara av nybyggare, utan också av indianer. Det borde ju också betyda att de faktiskt visste hur man smider ut järnet.

Allmänhetens spontanreaktion på järnvägsbygget var inintialt, enligt den bok jag läste det i, att "de får väl skylla sig själva när de lägger ut järnet på backen utan bevakning".

Samerna är även de nomadfolk och vi hade egentligen inga egna smeder förr. Som jag ser det så är det logiskt att varken indianer eller samer hade egna smeder i sina byar. Vem sjutton vill släpa runt på en hel smedja med diverse tunga verktyg när man ska flytta? 🤪
Samerna t.ex. bytte till sig bland annat knivblad mot skinn och diverse andra grejer och om de ville ha något "specialgjort" så hade de med sig en förlaga i horn smeden
(lite off topic men..kungahusen i europa har att tacka samerna för sina vackra vita minkpälsar. England ville ha päls -vi ville ha det vackra klädet 😉 )

Med andra ord så är det nog mindre troligt att indianerna hade egna smeder -blacksmiths och armorists, efter att nybyggarna blivit mer bofasta så kan de ha lärt sig av dem..

#17 Ja det är säkert en viktig faktor, nomadfolk kan inte släpa på tung utrustning.

Men du, vita minkpälsar? Du måste mena hermelinskinn.

Minken är en nordamerikansk art och vita minkar finns inte annat än enstaka albinistiska individer i fångenskap. De minkar som idag finns i Sverige och Europa är farmrymlingar från början.

Minken är mörkbrun med svart underull. Det finns andra färger som är framavlade, som exempelvis silver och den ljusa som kallas palomino. Såna färger finns inte i vilda bestånd. Mink introducerades som farmdjur i Sverige 1928.

# 17 Men det finns ju silversmeder och många bruksföremål i järn som vi kallar för "Same slöjd" som ju är bra gammla?

Både spjut, pilspetsar och lodbösser tillverkade av samer finns ju?

#18 Haha oj, jag tänkte fel 😃 Det måste vara minkskinnet i vitrinskåpet som retas. Jag menade förstås hermelinskinn (tänkte rätt skrev fel alltså, tur att du har ögonen med dig! 🙂)

#19 Ja alltså som jag ser det så är det lite diffust, som jag skrev så brukade vi samer förr ha med oss förlagor -prototyper- i horn, ben osv som lämnades till smeden så gjorde smeden samma som prototypen fast i silver.
Metallen som användes till spjutspetsar, pilspetsar osv var handelsmaterial förr, de tillverkades någon annanstans och genom handelsresande som tog smidesvaror med hit upp till norr och samerna bytte till sig bland annat knivblad, spjut och pilspetsar för att sedan göra t.ex. en hel kniv (med andra ord -vi hade "vårt material" horn, trä, ben men vi saknade metallen som var tvungen att köpas/bytas till sig antingen från en köpman/handelsresande eller från närmaste smed som brukade finnas i kuststäder när norrland blev med befolkat)
(Lodbössor det vete sjutton, jag har än inte stött på en bössa som varit sameslöjd. Ska kika vidare på det och se om jag blir vettigare, det kan vara så att trädelar och de bitar som går att gravera har gravetats och därigenom blivit sameslöjd.)

Inte att förglömma: romarna har varit häruppe för ca 2000år sedan och beskrev oss som "skridfinnar" och "fenni" så de hade garanterat med sig smidesföremål som har hjälpt till att forma duodji till vad den är idag.
Det finns ett folk i Thailand, Vietnam, Laos, Burma och Kina som kallas "hmong" endel av deras örhängen har likheter med de samiska dräktbroscherna *1* samt endel utav våra koltar (den här *2* påminner om Kautokeino kolten *3*).