Bisonoxen är ett kraftigt djur med en längd av upp till 3 meter och en höjd av 1,8 meter över bogarna. Med en vikt som går upp till 850 kilogram är den det största nu levande landdjuret i Nordamerika.
Det uppskattas att det till 1860 fanns cirka 60 miljoner bisonoxar på den amerikanska prärien. Indianerna jagade bison för att få mat och skinnet användes till kläder med mera. Det fanns även vita jägare som jagade bison också bland annat för skinnets skull. Det var en okontrollerad jakt och mängden av bisonoxar minskade. Vid slutet av 1800-talet var bisonoxarna nästan utdöd. De jagades till så nära utrotning man kunde komma och 1894 fanns bara 800 kvar.
Att minskade så drastiskt berodde på att omkring 1870 övergick man till systematisk utrotning för att indianerna inte skulle kunna jaga och därmed svälta och frysa. På så sätt kunde man tvinga in indianerna i reservat och de blev beroende av bidrag från den federala regeringen. Det var de stora järnvägsbolagen och USA:s armé som i samarbete organiserade utrotningsjakten.
Järnvägsbolagen tog hand om det praktiska fältarbetet och de betalade jägare för att skjuta hela hjordar till sista buffeln även om man sedan inte klarade av den kommersiella hanteringen. För varje bisonskinn som kom ut på marknaden hade tre till fem bisonoxar dödats.
Ett berg av bisonskallar, cirka 1870
Arméns ledning stoppade alla försök att den politiska vägen sätta stopp för utrotningen. General Philip Sheridan var mycket aktiv i detta sammanhang. President Ulysses S Grant gav sitt stöd för utrotningslinjen under de år som blev avgörande för beståndet. Han stoppade en lag som godkänts av kongressen och som skulle räddat bisonbeståndet.
Den mest kände buffeljägaren var överste William Cody - Buffalo Bill. Han sköt 4000 bufflar på 18 månader.
Idag finns troligtvis 350 000 bisonoxar.
Källa: Svenska Wikipedia 1/2 2010